Karbamid

Karbamid är ett ämne som förekommer naturligt i kroppen. I medicinens värld brukar ämnet ofta kallas för urinämneeller urea, men i hudvårdsprodukter är karbamid den vanligaste benämningen. Ämnets vårdande egenskaper är sedan länge dokumenterade, och själva ämnet upptäcktes redan på 1700-talet.

Ämnets funktion i kroppen är bland annat att binda till sig vätska från sin omgivning. Det är denna egenskap hos ämnet som gjort att det kallas urinämne ibland – den vätska som det binder till sig används när människor kastar vatten. Hudens porer utsöndrar också en viss mängd karbamid och man tror att poängen med detta är att skapa ett skyddande lager i hudens, eller hyns, yttersta delar.

Inom hudvård och kosmetik är denna egenskap mycket värdefull eftersom man ofta vill binda fukt till huden. Eftersom man ofta också vill skydda huden från yttre påverkan, så som solen eller dålig luftkvalitet, så blir karbamid extra intressant.

Många produkter för hudvård (som till exempel vanlig fuktighetsbevarande krämer eller lotion) innehåller i stort sett alltid karbamid. Om du tittar på din vanliga hudkräm så är sannolikheten stor att det står på förpackningen exakt vilken mängd karbamid den innehåller.

Vanlig mängd karbamid är fem procent av krämens volym. Anledningen till att det är just en tjugondel av krämens volym som utgörs av karbamid är att man kommit fram till det genom rigorösa tester.

Få ämnen på hudvårdens område har undersökts lika mycket som karbamid. När man testade karbamid inom vården så var det inledningsvis för att behandla sår. Man upptäckte att det inte bara gjorde att såren läkte snabbare utan också att hudens kvalitet kring såren förbättrades.

Det korta svaret på frågan är – ja. Eftersom karbamid har en unik förmåga att binda till sig fukt, och därigenom skapa det skyddande lager som man inom hudvård vill komma åt, så kan det också stänga in huden.

En kräm som innehåller mer än drygt fem procent karbamid riskerar att fungera som ett plåster. Det finns en risk att huden täpps till och dess porer inte kan andas. Detta kan i sin tur resultera i kvisslor och finnar på det område man applicerat krämen.

Eftersom karbamid också har viss exfolierande verkan så kan det potentiellt också orsaka mild rodnad och känslighet om det används i högre halt än fem procent.